Svenska alger går lika bra att äta som de vi importerar från Asien
Det blir allt vanligare att vi äter alger i takt med det ökande intresset för de asiatiska köken. Speciellt i den japanska matkulturen används alger mycket där några vanliga är Wakame, Nori och Kombu. Vad de flesta dock inte vet är att det växer många alger i det svenska havsbandet som går utmärkt att äta. Till och med är det så att ett par av de arter som japanerna tillverkar noriblad av, faktisk växer även hos oss. En av dessa är rörhinnan som finns längs hela vår kust. I mindre omfattning finns det i Europa kvarlevande traditioner att äta alger bl.a. på Island, i Frankrike och i Storbritannien.
Alger är nyttiga då de i princip är fettfria, har få kalorier samtidigt som de har ett högt innehåll av mineraler, vitaminer och proteiner. Intresset för algernas hälsosamma egenskaper ökar allt mer och en del undersökningar tyder på att de alginater som finns i alger kan minska upptag av vissa tungmetaller i kroppen. Invånarna på den japanska ön Okinawa äter en kost som är mycket riklig på alger och har bland den högsta medellivslängden i världen.
I Sverige finns det flest ätbara alger vid Bohuskusten med ett tiotal arter som lätt kan plockas och tillagas till spännande rätter. I Östersjön är de färre men några finns ända upp i bottniska viken. Algerna delas, efter sin färg, in i olika grupper. Rödalgerna är de som växer djupast, grönalgerna växer vid ytan och brunalgerna däremellan. Det som i Sverige kallas tång är väl oftast olika brunalger. Hela algen tar upp sin näring direkt från det omgivande havet och rötterna är endast till för att hålla dem kvar vid underlaget. Ofta sitter de mycket hårt för att stå emot vågor och strömmar.
En av de vanligaste, och godaste brunalgerna, är knöltången. Den känns lätt igen då den växer i ”ruskor” med sina karaktäristiska luftblåsor som i toppen avslutas med ett tudelat spröt. En annan ätlig brunalg är den stora, upp till 1,5 meter långa, skräppetaren som är platt, bred och lite knölig. Den växer ofta lite djupare än knöltången, men är ändå lätt att hitta. Brunalgerna behöver kokas för att bli mjuka vilket gör att de passar bra i soppor och grytor. Smaken är mild med en dragning åt hav och stekt ägg.
Havssallat är en god och fräsch grönalg som finns längs hela västkusten. Den är djupt grön och en av de absolut finaste matalgerna vi har. Den behöver inte kokas och passar utmärkt som ingrediens i en räkcocktail eller en sallad. Med några droppar citron, och en gnutta salt och peppar, är den god att äta som den är exempelvis som en liten entrérätt.
Purputång är en ätlig rödalg som växer precis vid vattenbrynet på klippor eller stenar och ser ut som en ”hinna” som rör sig i vågorna. I Storbritannien kokas den till en god mix, ”laver bread”, som används till smörgåspålägg. Vid första anblicken av den, där vid strandkanten, kanske man inte tänker på mat men tillagad som laver bread smakar den faktiskt gott. En annan god rödalg är söl eller rödsallad, som finns längs västkusten, men som kan vara lite svårare att hitta.
Det är lätt att själv plocka och tillaga alger men de växer på lite olika sätt och har olika livslängd, vilket man bör ta hänsyn till när man skall välja ut de finaste delarna för matlagning. De största brunalgerna (t.ex. skräppetaren) har sin tillväxt vid basen, och därför är den bästa delen de 10-20 cm närmast skaftet. Mindre arter av brunalgerna (t.ex. knöltången) har sin tillväxt i toppen, vilket innebär att 10 – 15 cm av topparna vanligtvis är de möraste och godaste. För grön- och rödalger är det inga större skillnader mellan olika delar, utan hela växten kan med fördel användas i matlagningen. För att få tag i rödalger som söl kanske man måste snorkla men de övriga får man oftast tag på genom att vada ut en bit.
Ta bort de delar som har påväxter av mindre alger och djur när du grovrensa och klipp ut de bästa bitarna, med en sax, redan vid stranden. Rensa och skölj ordentligt under rinnande kranvatten när du kommit hem. Alger kan förvaras färska några dagar i kylskåp. Efter en lätt förvällning kan de frysas in och har då en hållbarhet på något år i frysen. Ett annat sätt är att breda ut dem på en plåt och torka dem vid 60 – 70 grader i ugnen med luckan på glänt. De relativt tjocka brunalgerna behöver några timmar för att torka medan de tunna grönalgerna är torra mycket snabbare. Torkade brun- och rödalger är hållbara i flera år om de förvaras torrt och mörkt. Grönalger bör dock användas inom ett år.
Plocka alger ur friska vatten där du naturligtvis undviker platser med algblomning och de som finns i närheten av avlopp och hamnar. Plocka där du vet att vattnet är rent och strömmande.
Med alger lagar du spännande rätter. Både genom sin smak och sitt utseende ger de maten en särskild karaktär. I än högre grad gäller detta den arom som algerna tillför en maträtt. Det räcker med att strö lite torkade alger över en fisksoppa så sprider sig en arom av hav runt grytan och tankarna far iväg till skärgårdens kobbar och skär. Nyttigt, kul och med smak av hav – prova en havsinspirerad middag med tång som ingrediens!
