onsdag 23 juli 2008

Grönalgen enkel rörhinna - Ulva intestinalis

Enkel rörhinna (Ulva intestinalis) – en mjukt skimrande grönalg du hittar längs Sveriges kuster

Närbild på rörhinna med luftfyllda rör

Enkel rörhinna, Ulva intestinalis, är en vacker grönalg som förekommer längs hela Sveriges kust – från Bohusläns saltstänkta klippor till Bottniska vikens bräckta vatten. Den kallas ibland för tarmtång, ett namn som anspelar på dess karaktäristiska, rörformade struktur. Varje individ är som ett mjukt, ihåligt grönt rör med en diameter på cirka 1–2 cm. Ofta växer flera exemplar från ett gemensamt fäste, vilket kan ge intrycket av ett levande, vågigt salladshuvud som ständigt formar sig efter vattnets rörelser.

Färgen är ett ljust, nästan skimrande grönt, och rören är ofta fyllda med små gasblåsor som glittrar i solskenet – ett enkelt men fascinerande kustfenomen för den som tittar nära.

Rörhinna i hällkar

Den trivs på både klippiga och steniga stränder, gärna i hällkar, från vattenytan ner till ett djup på ungefär en halv meter. Trots att det saknas tydliga historiska belägg för att den ätits i Nordeuropa, har den en mild, havsnära smak och kan med fördel ätas rå med några droppar citron. Det är också möjligt att den historiskt har blandats ihop med havssallat (Ulva lactuca) och därför använts mer än vad som dokumenterats.

Den enkla rörhinnan är med andra ord inte bara en vacker alg att titta på – den är också en påminnelse om kustens subtila liv, en levande liten grön skulptur under våra fötter.

Några recept med Rörhinna


MVH

Joel Magnusson

torsdag 10 juli 2008

Purpurtång (Porphyra umbilicalis) - en rödalg

Purpurtång (Porphyra umbilicalis)

Beskrivning

Porphyra umbilicalis är en tunn, purpurröd till brunröd rödalg med bladlik, ofta rundad bål som kan bli upp till 20 cm i diameter. Den sitter fäst med en liten basalskiva, men själva bålens mitt (umbilicus) kan ibland lossna delvis och ge algen ett skrynkligt eller fladdrande utseende, särskilt när den torkar i solen. Den är enårig och växer främst vintertid, vilket gör att den ofta syns på klippor och stenar under kalla månader. Ibland kallas den även för sloke eller purpursloke.

Purpurtång som sitter fast på stenig botten under klart, lugnt vatten – sedd uppifrån.

Utbredning och habitat

Vanlig längs Nordatlantens kuster, inklusive Sveriges västkust, särskilt i Bohuslän. Den förekommer i den övre delen av tidvattenzonen där den växer på klippor och stenar som regelbundet översköljts av havsvatten.

Purpurtång (Porphyra umbilicalis) som ligger hopkrympt på en solvarm klippa i Bohuslän.

Ekologisk och kulturell betydelse

Purpurtång är en av få inhemska alger i Europa som historiskt har ätits av människor, särskilt i Wales, Irland och Bretagne, där den kallats "laver" och använts till exempelvis till laverbread. Den är släkt med de arter som används till att göra nori i Japan (Pyropia yezoensis, Pyropia tenera), och kan användas som lokal, ätbar tång i det nordiska köket.

Några recept med purpurtång

Jag tycker personligen att den här tången är ganska välsmakande. och torkar man den så känner man igen smaken från noriblad som jag kan äta som dom är.

MVH

Joel