Upplagd av
Joel Magnusson
på
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Söl hör till de mest intressanta tångarterna i Nordatlanten när man vill förena kulturhistoria och mat. I Norge har Palmaria palmata länge varit känd som søl, och den har använts som människoföda längs kusten under lång tid. Det allra enklaste sättet att äta den är också ett av de mest tilltalande: torkad direkt som ett havssnack – eller lätt rostad för djupare smak. I Sverige kallar vi denna makroalg för rödsallat. På Irland kallas den dillisk, och i den övriga anglosaxiska världen går den oftast under namnet dulse.
Just därför passar söl så bra i ett modernt receptinlägg. Det här är inte ett tungt eller komplicerat kök, utan snarare ett exempel på hur en gammal kustvana kan bli något både gott och användbart även idag.
Om du vill läsa mer om ätliga svenska tångarter hittar du också min översikt här: Ätlig tång i Sverige.
Söl var så pass uppskattad i Norge att det i äldre rättstradition finns spår av att tillgången till värdefull tång kunde vara knuten till gårdar och ägor. I senare beskrivningar av nordatlantisk kustkultur framträder också söl som något mer än bara nödföda. Den kunde torkas, sparas och ätas direkt ur handen – enkelt, salt och näringsrikt.
Det gör söl till ett ovanligt fint exempel på tång som både har kulturhistoriskt djup och samtidigt fungerar väldigt bra i köket idag. Torkad söl är god som den är, men blir också spännande om man hastigt rostar den i torr panna eller med lite smör.
Söl är en rödalg med det vetenskapliga namnet Palmaria palmata. Den är känd från stora delar av Nordatlanten och har länge uppskattats som mat i bland annat Norge, Island, Färöarna, Skottland, Irland och de östra delarna av Kanada. Smaken är tydligt umamirik, salt och lätt mineralisk, och tången fungerar därför både som snacks och som ingrediens.
För den som vill prova tång i sin enklaste form är söl ett av de bästa ställena att börja. Den kräver nästan ingen tillagning alls, och smaken blir ofta ännu bättre när den får torka eller hastigt värmas.
Detta behöver du:
Gör så här:
Kommentar:
Detta är den mest direkta och historiskt talande formen av receptet. Torkad söl har en tydlig sälta, en viss sötma och mycket umami. Den kan också klippas eller smulas över maten.
Detta behöver du:
Gör så här:
Kommentar:
När söl rostas blir smaken rundare, djupare och ännu mer umamirik. Det är ett mycket enkelt sätt att göra en gammal råvara mer tillgänglig för moderna smaklökar.
En av de fina sakerna med söl är att den inte måste moderniseras särskilt mycket för att fungera i köket. Tvärtom ligger mycket av charmen i det enkla. Torkad söl är nästan ett färdigt livsmedel i sig själv, och den lätt rostade varianten visar hur lite som egentligen behövs för att göra en historisk kustvana både välsmakande och bloggvänlig.
För den som skriver om tångens kulturhistoria är söl också tacksam eftersom den bär på en ovanligt lång nordatlantisk tradition. Det gör att ett så enkelt recept som detta kan få en större berättelse omkring sig – om kustfolk, förvaring, vardagsmat och havet som skafferi.
Ja, torkad söl kan ätas direkt som den är. Det är ett av de mest klassiska sätten att använda den.
Många tycker det. Den får då en djupare, rundare och ännu mer umamirik smak.
Ja, ofta. Smaken är tydlig men tilltalande, och användningen är enkel eftersom den kan ätas direkt eller rostas snabbt.
Ja, men i det här inlägget utgår recepten från torkad söl eftersom det är den mest praktiska och historiskt passande formen.
Söl är Palmaria palmata, en rödalg som är välkänd i Nordatlanten. I Sverige heter den rödsallat.
Se också gärna fler recept här: Veganska recept med svensk tång.
Läs mer: Plockguide till rödsallat (Palmaria palmata)
Joel Magnusson
Kommentarer