Tång som föda på Island under 1600–1800-talen
AI-genererad bild över insamling av söl på 1800-talets Island
På Island har havets resurser länge spelat en viktig roll i människors kost. Mellan 1600- och 1800-talen levde många islänningar i små jordbrukssamhällen där klimatet var hårt, odlingsmarken begränsad och avstånden stora. När skördarna slog fel kunde kustens naturresurser därför bli ett viktigt komplement till maten från gården.
En av dessa resurser var rödalgen Palmaria palmata, som på isländska kallas söl. Den växer naturligt längs klippiga kuster i Nordatlanten och har länge varit känd som ett ätligt och näringsrikt livsmedel. På Island samlades den främst längs västra och norra kusterna där tidvattnet blottade stora tångbälten.
Söl blev aldrig en huvudföda i den isländska kosten, men den var ett välkänt och uppskattat tillskott till maten, särskilt i kustsamhällen där människor hade nära till havets resurser.
En resurs från kustens klippor
Under 1600- och 1700-talen var många gårdar beroende av ett samspel mellan jordbruk, fiske och insamling av naturresurser. Tången längs stränderna var därför något man tog vara på när tillfälle gavs.
Söl samlades oftast:
- på klippor i tidvattenzonen
- under perioder med lågvatten
- i områden där den växte i större mängder
Efter insamlingen sköljdes tången i havsvatten och lades ut på klippor eller stenar för att torka i vinden. När den torkade blev den mörkare och segare i konsistensen och kunde sedan förvaras under lång tid utan att förstöras.
Hur söl användes som mat
Den vanligaste formen var helt enkelt torkad söl som man tuggade direkt. Den fungerade som ett enkelt mellanmål och kunde tas med under arbete vid kusten eller under fisketurer.
Söl kunde också användas tillsammans med andra livsmedel. Den kunde till exempel:
- ätas tillsammans med torkad fisk
- blandas i enkla soppor
- användas som smakgivare i fiskrätter
Smaken är mild och lätt salt, och algen innehåller dessutom flera mineraler som bidrog till kosten.
Beskrivningar från 1700-talets resenärer
Kunskapen om hur tång användes på Island under denna period kommer till stor del från naturforskare och resenärer som dokumenterade landets natur och ekonomi under 1700-talet.
Den isländske naturforskaren Eggert Ólafsson och läkaren Bjarni Pálsson reste runt på Island under 1750-talet och beskrev i sina reseskildringar hur söl samlades längs kusterna och användes som föda.
Liknande uppgifter finns hos naturforskaren Ólafur Olavius, som i slutet av 1700-talet noterade att människor åt torkad söl och ibland använde den som enkel proviant under resor och arbete.
Tång som nödmat under svåra tider
Island drabbades flera gånger under 1700-talet av naturkatastrofer och missväxtår. Ett av de mest kända exemplen är hungersnöden efter vulkanutbrottet i Laki 1783, då stora delar av jordbruket slogs ut.
Under sådana perioder kunde kustens resurser bli extra viktiga. Tång, tillsammans med fisk, skaldjur och sjöfågel, kunde fungera som ett komplement till kosten när jordbruket gav dålig avkastning.
Ett litet men bestående inslag i kosten
Under 1800-talet började Islands ekonomi gradvis förändras genom ökad handel och modernisering. Trots detta levde traditionen att samla och äta söl kvar i många kustsamhällen.
Även om den aldrig blev en central del av kosten fortsatte den att vara ett enkelt och lokalt livsmedel som kunde plockas direkt från naturen.
Än idag säljs torkad söl på Island och i andra delar av Nordatlanten, ofta som snacks eller som ingrediens i modern matlagning.
En lång kusttradition
Historien om söl på Island visar hur människor i Nordatlanten länge utnyttjade havets resurser, långt innan modern gastronomi började intressera sig för tång.
Under 1600- till 1800-talen var Palmaria palmata ett litet men välkänt inslag i den isländska kosten, en enkel kustresurs som kunde ge både smak och näring i ett hårt klimat.
Vanliga frågor om söl på Island
Åt man tång på Island förr i tiden?
Ja. Under 1600–1800-talen användes bland annat söl (Palmaria palmata) som ett tillskott till kosten i isländska kustsamhällen.
Vad är söl?
Söl är det isländska namnet på rödalgen Palmaria palmata. Den växer längs klippiga kuster i Nordatlanten och har länge använts som mat.
Hur åt man söl på Island?
Söl torkades efter skörd och åts ofta direkt som ett enkelt mellanmål. Den kunde också ätas tillsammans med torkad fisk eller användas i soppor och fiskrätter.
Är söl samma sak som dulse?
Ja. Dulse är det engelska namnet på rödalgen Palmaria palmata, som på Island kallas söl.
Mer kulturhistoria och anekdoter om tång från Nordeuropa
- När Egil Skallagrimmson åt rödsallat
- 1000 årig irländsk dikt om att plocka dillisk - rödsallat
- När skörd av tången rödsallat - söl blev lagstadgad på Island
- Traditionen att äta tång på Färöarna
Kommentarer