Barndomsskildring om att äta tång i Nordnorge
Ragnar är numera min granne här i Sverige och över en kopp kaffe berättade jag om den här tångbloggen som jag haft sedan 2007. Ragnar är uppvuxen nära havet i Øksfjord i Nordnorge, där fisket i generationer varit en central del av livet.
Det visade sig snabbt att Ragnar själv bar på minnen av att äta tång som barn under 1950- och 60-talet – något som idag nästan känns bortglömt i stora delar av Norden.
Tång som mat och snack vid stranden i Øksfjord
Ragnar föddes 1952 och stranden var en självklar lekplats under barndomen. Här smakade han och andra barn ibland på olika typer av tång som spolats iland eller som gick att nå vid lågvatten.
Skillnaden mellan ebb och flod är omkring fyra meter enligt Ragnar, vilket gjorde stora områden tillgängliga vid lågvatten.
Den tång som Ragnar minns som godast var olika typer av tare. Efter lite efterforskningar fann jag att bland annat skräppetare (Saccharina latissima), fingertare (Laminaria digitata) och havskål (Alaria esculenta) växer i vattnen utanför Øksfjord.
Havskål hittar vi däremot inte längs svenska västkusten.
Ofta plockade barnen små tarebitar direkt vid stranden och smakade på dem. Ragnar beskriver smaken som frisk, salt och tydligt präglad av havet. Jag har läst liknande berättelser från Shetlandsöarna där barn också åt färsk tare direkt vid kusten.
Blåstång som näringstillskott i Nordnorge
En annan tång som Ragnar nämner är blåstång (Fucus vesiculosus), som han ibland hittade torkad och färdig vid stranden.
Han berättar att han tog med sig blåstång hem och att hans mor ibland lagade en slags tångsås som serverades till maten. I dagens språk skulle man nästan kunna beskriva det som ett naturligt kosttillskott.
I Nordnorge var färska grönsaker betydligt ovanligare än idag. Vitkål och morötter hörde till de få grönsaker som regelbundet fanns tillgängliga så långt norrut.
Ragnars mor, som var född 1910 och utbildad husmor, hade sannolikt vuxit upp med ännu större användning av tång än Ragnar själv. Hon förstod vikten av näringsrik mat i ett klimat där tillgången på färska vegetabilier länge varit begränsad.
Tång kan därför mycket väl ha spelat en viktig roll som kompletterande näringskälla för många familjer längs Nordnorges kuster.
Tångtraditioner i Nordatlanten och Nordeuropa
Berättelsen från Øksfjord passar också in i ett större kulturhistoriskt mönster där människor runt Nordatlanten länge använt tång som mat.
I områden som Island, Färöarna, Irland, Wales och delar av Skottland finns tydliga historiska spår av tångätande – ofta kopplade till kustnära liv, fattigare miljöer och hårt klimat.
Det är därför mycket möjligt att liknande traditioner levt kvar betydligt längre i Nordnorge än vad som idag dokumenterats.
Kulturhistoria och anekdoter om tång i nordeuropeiska kök
- När Egil Skallagrimmson åt rödsallat
- 1000-årig irländsk dikt om att plocka dillisk – rödsallat
- När skörd av tången rödsallat blev lagstadgad på Island
- Traditionen att äta tång på Färöarna
- Tång som föda på Island under 1600–1800-talen
- Tång som mat i Danmark
- Traditioner i Wales att äta tång
- Dúlamán – spåren av historiskt tångätande vid Nordeuropas kuster
- En gaelisk hymn till tången
- Tång som mat i Norge
Läs mer om ätlig tång
Guide till ätlig tång i Sverige
Joel Magnusson
Kommentarer