Rödsallat (Palmaria palmata)

Rödsallat (Palmaria palmata) – en havets bladgrönsak

Rödsallat är en flerårig rödalg som växer längs klippiga kuster i kalla, näringsrika vatten. I Sverige förekommer den främst på västkusten, från Bohuslän upp mot norska gränsen men även ända ner till malmötrakten. Den växer fastsittande på stenar eller andra alger, ofta på några meters djup där ljuset fortfarande tränger ner.

Algen känns igen på sina mjuka, breda, läderartade blad som kan bli upp till 10–20 cm långa. Bladen är oftast djupt flikiga och har en mörkröd till purpurröd färg – särskilt tydlig när de är nyplockade eller fuktiga. Dessa blad sitter på ett kort skaft och bladen saknar nerver. Ibland kallas den för söl.

Mat och användning

Rödsallat har en mild, lätt salt smak med inslag av umami. Den har ätits i generationer på Irland och Island. Den kan ätas färsk eller torkad, och passar som smaksättare i grytor, sallader eller rostad som snacks. När den steks får den en karaktär som ibland jämförs med bacon – en växtbaserad havsdelikatess.

Torkade blad kan även malas till pulver och användas som en naturligt mineralrik krydda.

Näringsinnehåll

Palmaria palmata är rik på jod, järn, kalium och magnesium, samt innehåller både kostfiber och antioxidanter. Den innehåller även små mängder B12, vilket gör den intressant i växtbaserad kost, även om halten kan variera. Traditionellt har rödsallat använts som stärkande föda och ibland även som huskur vid trög mage.

Ekologi och hållbarhet

Rödsallat är en naturlig del av det marina ekosystemet och fungerar som föda och skydd för smådjur. Den betraktas som ett hållbart livsmedel eftersom den varken kräver sötvatten, gödsel eller mark att odla.

Recept med rödsallat (palmaria palmata)

• Recept på rödsallat och potatis - dillisk champ från Irland
• Glasad rödsallat med lök - Ett gott recept
• Potatisbiffar med rödsallat - recept med potatis

MVH

Joel Magnusson

Havssallat - Ulva lactuca

Ulva lactuca – Havssallat

Ulva lactuca, mer känd som havssallat, är en vacker och livlig grönalg som växer längs Sveriges kuster, där den ofta dansar i strandens bräckta vatten. Den känns lätt igen på sina tunna, flikiga och salladsliknande blad som ofta böljar i vinden eller vattnet som mjuka, gröna slöjor.

Havssallaten är platt och genomskinlig, ibland bara ett par celler tjock, men ändå tålig nog att bilda stora, böljande mattor i skyddade havsvikar. Färgen varierar från ljusgrön till smaragdgrön beroende på solljus, vattenkvalitet och ålder.

I en glasvas på stranden blir dess skönhet extra påtaglig – där framträder bladens finmaskiga struktur, de slingrande konturerna och hur ljuset leker genom vävnaden. En bit havets poesi, inramad av människohand.

Ulva lactuca spelar också en viktig ekologisk roll. Den tar upp näring ur vattnet, fungerar som mat för marina djur och kan även indikera övergödning i kustmiljöer.

Det var ju lite kul när vi släpade ner denna vas på stranden i Malmö.... Väckte lite uppmärksamhet kan jag säga. Men det innebar ju att det var en och annan som ville prata lite om att äta svenska alger.

MVH

Joel Magnusson

Blåmusselsoppa med knöltång (Ascophyllum nodosum)

Blåmusselsoppa med knöltång – havets bästa i en skål

Recept för fyra personer
Foto: Joel Magnusson

En mustig soppa där havets smaker får ta plats – blåmusslor, tång och schalottenlök kokas samman till en fyllig buljong, perfekt att avnjuta vid kusten eller hemma med havet i tanken. Denna gång serverad i en träskål på en kartlavsbeklädd klippa på Hönö i Bohuslän – så nära havet man kan komma.

Ingredienser:

• Ett 20-tal blåmusslor

• 1 liter vatten

• Ett par buljongtärningar

• 1 dl vitt vin

• 8–9 schalottenlökar

• 2 dl lätt sammanpressad knöltång (Ascophyllum nodosum), klippt i 2–3 cm längder

• Smör och vetemjöl till redning

• Lite klippt persilja till garnering
  (eller färsk gräslök om du hittar det på klipporna – det händer oftare än man tror)

Så här gör du:

1. Skölj musslorna och kassera de som är trasiga eller inte stänger sig vid ett lätt knack.

2. Fräs knöltång och finhackad schalottenlök i smör i en kastrull i ett par minuter.

3. Tillsätt vatten, buljongtärningar och vin. Låt småkoka i 10–15 minuter tills tången börjat mjukna.

4. Lägg i musslorna och låt koka i cirka 5 minuter. Ta upp dem när de öppnat sig – de som inte öppnat sig kastas.

5. Rör ihop smör och mjöl till en redning (ca 2 msk sammanlagt) och vispa ner i soppan.

6. Lägg tillbaka de öppnade musslorna i den redda soppan.

7. Toppa med persilja eller klippt gräslök och servera genast.

Tips: Plocka musslorna precis innan tillagning – de förlorar snabbt sin fräschör i solen.

Servering:
Avnjut soppan med ett gott bröd och något friskt i glaset – kanske samma vin som du använde i soppan.

Sås purpurpurtång - porphyra umbilicalis

En spännande sås på purpurtång med traditioner från Wales

Laver (Porphyra sp.) har ätits i Wales i århundraden och nämns redan på 1100-talet av Gerald av Wales, som observerade hur kvinnor i Pembrokeshire samlade in och torkade denna makroalg. Under 1600-talet beskrev William Camden i sin Britannia hur lokalbefolkningen vid St. Davids kust samlade in och förberedde "lhawvan", som senare blev känt som laverbread.

Traditionell användning

Traditionellt serveras laverbread som en del av en walesisk frukost tillsammans med bacon och cockles (hjärtmusslor). Det kan också blandas med havregryn och stekas till små kakor, vilket ger en krispig yta och en unik smakupplevelse.

Recept: Laverbread-sås

Laverbread kan även användas för att skapa en smakrik sås som passar utmärkt till lamm, fisk eller helt enkelt som ett pålägg på bröd. Här är ett enkelt recept på en sådan sås:​

Ingredienser:

• 1 matsked olivolja​

• 2 vitlöksklyftor, finhackade​

• 200 gram färsk spenat​

• 100 gram laverbread​

• Saften från 1 citron​

• Salt och peppar efter smak​

Tillagning:

1. Hetta upp olivoljan i en stekpanna på medelvärme.​

2. Tillsätt den finhackade vitlöken och fräs tills den är mjuk men inte brynt.​

3. Lägg i spenaten och låt den vissna helt.​

4. Tillsätt purpurtången och blanda väl med spenaten och vitlöken.​

5. Pressa i citronsaft och krydda med salt och peppar efter smak.​

6. Låt såsen sjuda i några minuter tills den är genomvarm.​

Denna sås är mångsidig och kan användas som tillbehör till olika rätter eller som ett smakrikt pålägg på en skiva rostat bröd. Det finns ju flera arter av Porphyra i Sverige och de är ju inte alltid lätta att se skillnad på. Min erfarenhet är att det kan löna sig att köra den purpurtång du hittar här i en mixer. 

Fler recept med purpurtång (Porphyra umbilicalis)

• Recept på en traditionell frukosträtt från Wales med purpurtång skördad i Sverige

Här kan du läsa mer om purpurtången eller som den ibland kallas purpursloke

Lycka till!

MVH

Joel Magnusson

Krispigt snack av rörhinna (Ulva Intestinalis)

Krispigt snacks av svensk tång – rörhinna (Ulva intestinalis) som havets chips

Letar du efter ett riktigt gott och enkelt snacks från havet? Då måste du prova detta recept på krispigt stekt rörhinna (Ulva intestinalis) – en grönalg som blåser upp sig till vackra, spröda former i stekpannan. Ett utmärkt snacks att bjuda på eller njuta av själv.

Ingredienser:

• Ett par nävar rörhinna, sköljd och urkramad

• En klick smör (olja ger inte samma krispighet. Jag har då iallafall inte lyckats med det)

• En nypa salt

• Eventuellt lite finmalen vitpeppar

Gör så här:

1. Hetta upp smöret i en stekpanna på medelstark värme.

2. Stek rörhinnan i små omgångar, 5–6 "rör" åt gången.

3. När de blåser upp sig och får en lätt gyllenbrun färg, ta upp dem och låt dem rinna av på hushållspapper.

4. Krydda med lite salt och/eller vitpeppar direkt när de är varma.

Tips:

Stek inte för många åt gången – de ska ha plats att svälla upp. Resultatet blir krispiga, luftiga och otroligt goda munsbitar. Perfekta som tilltugg och samtalsstartare!

Fler recept med enkel rörhinna (Ulva intestinalis)

• Rörhinna på toast med lime
• Marinerad enkel rörhinna (Ulva intestinalis) som en trevlig förrätt

Lycka till!

MVH

Joel Magnusson

Grönalgen enkel rörhinna - Ulva intestinalis

Enkel rörhinna (Ulva intestinalis) – en mjukt skimrande grönalg du hittar längs Sveriges kuster

Enkel rörhinna, Ulva intestinalis, är en vacker grönalg som förekommer längs hela Sveriges kust – från Bohusläns saltstänkta klippor till Bottniska vikens bräckta vatten. Den kallas ibland för tarmtång, ett namn som anspelar på dess karaktäristiska, rörformade struktur. Varje individ är som ett mjukt, ihåligt grönt rör med en diameter på cirka 1–2 cm. Ofta växer flera exemplar från ett gemensamt fäste, vilket kan ge intrycket av ett levande, vågigt salladshuvud som ständigt formar sig efter vattnets rörelser.

Färgen är ett ljust, nästan skimrande grönt, och rören är ofta fyllda med små gasblåsor som glittrar i solskenet – ett enkelt men fascinerande kustfenomen för den som tittar nära.

Den trivs på både klippiga och steniga stränder, gärna i hällkar, från vattenytan ner till ett djup på ungefär en halv meter. Trots att det saknas tydliga historiska belägg för att den ätits i Nordeuropa, har den en mild, havsnära smak och kan med fördel ätas rå med några droppar citron. Det är också möjligt att den historiskt har blandats ihop med havssallat (Ulva lactuca) och därför använts mer än vad som dokumenterats.

Den enkla rörhinnan är med andra ord inte bara en vacker alg att titta på – den är också en påminnelse om kustens subtila liv, en levande liten grön skulptur under våra fötter.

Några recept med Rörhinna

• Rörhinna på toast – recept på en frisk och havsnära förrätt
• Marinerad rörhinna (Ulva intestinalis) - Recept på en god förrätt
• Recept på enkel rörhinna med lime
• Toppa din mat med torkad enkel rörhinna Ulva intestinalis
• Recept på dashi med svensk tång som du kan förädla med lite Enkel rörhinna
• Enkelt recept med rörhinna (Ulva intestinalis) och lite citron, salt och vitpeppar

Och, naturligtvis det bästa receptet på enkel rörhinna nämligen det krispiga snacket på smörstekt rörhinna.

Lycka till i tångköket!

MVH

Joel Magnusson

Purpurtång (Porphyra umbilicalis) - en rödalg

Purpurtång (Porphyra umbilicalis)

Beskrivning

Porphyra umbilicalis är en tunn, purpurröd till brunröd rödalg med bladlik, ofta rundad bål som kan bli upp till 20 cm i diameter. Den sitter fäst med en liten basalskiva, men själva bålens mitt (umbilicus) kan ibland lossna delvis och ge algen ett skrynkligt eller fladdrande utseende, särskilt när den torkar i solen. Den är enårig och växer främst vintertid, vilket gör att den ofta syns på klippor och stenar under kalla månader. Ibland kallas den även för sloke eller purpursloke.

Utbredning och habitat

Vanlig längs Nordatlantens kuster, inklusive Sveriges västkust, särskilt i Bohuslän. Den förekommer i den övre delen av tidvattenzonen där den växer på klippor och stenar som regelbundet översköljts av havsvatten.

Ekologisk och kulturell betydelse

Purpurtång är en av få inhemska alger i Europa som historiskt har ätits av människor, särskilt i Wales, Irland och Bretagne, där den kallats "laver" och använts till exempelvis till laverbread. Den är släkt med de arter som används till att göra nori i Japan (Pyropia yezoensis, Pyropia tenera), och kan användas som lokal, ätbar tång i det nordiska köket.

Några recept med purpurtång

• Laverbread (Porphyra umbilicalis) – Ett historiskt frukosttillbehör från Wales
• Sås med purpurtång och citron

Jag tycker personligen att den här tången är ganska välsmakande. och torkar man den så känner man igen smaken från noriblad som jag kan äta som dom är.

MVH

Joel