Irländsk dikt om att plocka dillisk / dulse / rödsallat vid stranden – en tusenårig tradition av att njuta tång direkt från Atlantens kust.
Användningen av rödsallat är känd i Irland sedan åtminstone det tolfte århundradet när det nämndes i en dikt som beskriver munkarnas plikter. Denna syssla nämns i fler senare dikter som beskriver munkarnas sysslor. I Sverige kallar vi dulse / dillisk för rödsallat (Palmaria palmata)
seal ag aclaidh,
seal ag tabhairt bhídh do bhoctaibh,
seal i gcaracair.
A while gathering dillisk from the rock,
a while fishing,
a while giving food to the poor,
a while in a cell.
Att äta dillisk – en smak från Irland med tusenåriga rötter
I en tid där "superfoods" och trender dominerar matscenen, är det lätt att glömma att våra förfäder för länge sedan visste hur man levde av naturen – på ett näringsrikt, hållbart och ofta väldigt gott sätt. En av dessa uråldriga råvaror är dillisk, eller dulse som den också kallas, en röd havsalg som i århundraden samlats längs Irlands klippiga Atlantkust.
Men vad många inte vet är att den kanske äldsta skriftliga referensen till att äta tång i Nordeuropa inte kommer från en kokbok eller en vetenskaplig text – utan från poesi.
Buain duilisg – att plocka tång i diktform
Dikten Buain duilisg, vars namn betyder just "att plocka dillisk" på iriska, tros härstamma från tidig medeltid, möjligen så tidigt som 900-talet. Den är ett av de tidigaste bevarade litterära uttrycken för vardagligt liv i det medeltida Irland – där havets gåvor spelade en central roll.
I diktens enkla språk möter vi en beskrivning av en vardagssyssla som var allt annat än trivial: att vandra ner till stranden, samla in den saltmättade röda algen, och låta den torka i vinden innan den avnjuts som föda. Det är inte bara ett livstecken från det förflutna – det är också ett poetiskt fönster in i ett klosterliv där naturen och maten fanns i harmoni.
Dillisk – havets snacks med historia
Dillisk (Palmaria palmata) är inte bara ett historiskt livsmedel – det är också näringsmässigt imponerande. Den är rik på järn, jod, kalium, vitamin B12 och antioxidanter, och innehåller både fibrer och kompletta proteiner. I århundraden har den ätits som snacks direkt från torkställningen, strimlats ner i soppor eller stekts i smör tillsammans med potatis.
Även idag finns dillisk kvar som en viktig del av den irländska matkulturen, särskilt i västra delar som Connemara och Kerry. Samtidigt har tångens comeback i modern hälsokost gett dillisk en ny publik även långt utanför Irlands stränder.
Ett eko från det förflutna
Att läsa Buain duilisg är att inse att våra förfäder inte bara överlevde – de levde. De hittade glädje i enkla sysslor, uppskattade naturens rikedomar och lämnade efter sig poetiska spår av sitt förhållande till världen. I en tid där många söker efter rötter och hållbarhet känns det både trösterikt och inspirerande att denna tusenåriga dikt hyllar något så enkelt som att plocka tång.
Så nästa gång du smakar på dillisk – kanske i en sallad, i en soppa eller som torkat snacks – tänk på att du bokstavligen äter ett stycke kulturhistoria. En mattradition så gammal att den inspirerade poesi långt innan det fanns superfoodtrender.
Ett recept med rödsallat (Palmaria palmata) och potatis från Irland - dillisk champ Ett riktigt gott recept... Notera dock att potatisen ju inte kommit till Irland när dikten skrevs då den introducerades av Sir Walter Raleigh år 1589. Så hur man åt rödsallat på Irland på tusentalet kan man ju bara spekulera i. Iallafall vet inte jag hur man gjorde det.
MVH
Joel Magnusson
