När rödsallaten (Palmaria palmata) blev lagstadgad på Island

 När skörd av havsgrönsaken blev lagstadgad – ett saltstänkt stycke isländsk rättshistoria

Ibland hittar man pärlor i de mest oväntade arkiv – och få är så smakrikt salta som den bestämmelse i Grágás, Islands medeltida lagbok, som reglerar vem som fick plocka rödsallat (Palmaria palmata), eller söl, som det heter på isländska. Det handlar alltså om en rödalg, en havsgrönsak, som inte bara hölls högt i hushållen utan också ansågs så värdefull att den fick ett eget stycke i lagtexten. Smaka på det: en tångsort med rättsligt skydd på 1200-talet!

I den äldre delen av Grágás, som troligen nedtecknades på 1200-talet men speglar äldre muntlig lagtradition, finns följande formulering:

“Engi maðr skal söl taka ór fjöru annars manns nema með leyfi.”
(Grágás, Staðarhólsbók, ca 1250)

"Ingen man får ta söl från en annans fjära utan tillstånd."

Bilden är AI genererad 

Det är något oerhört vackert i denna lakoniska formulering. Man får nästan känslan av att lagen själv står där vid strandkanten, med vinden i manteln och ett stycke tång i handen, redo att försvara det som hör till hemmet och gården.

På 1200-talets Island var självförsörjning inte bara dygd – det var nödvändighet. Vintermånaderna kunde vara skoningslösa, och varje näringskälla räknades. Söl, rik på mineraler och en källa till fibrer och smak, var mer än bara tuggmotstånd – det var överlevnad. Och som allt annat värdefullt, blev även detta föremål för reglering.

Man får inte bara ett rättsligt dokument här – man får en glimt in i hur människor tänkte, vad de värdesatte, och hur de ritade gränser mellan "mitt" och "ditt", även på den mest saltstänkta mark. Det är som att läsa en runa ristat i tång snarare än sten: förgänglig, men talande.

Tänk dig själv, en tidig vårdag på 1200-talet. Du traskar ner till stranden med en korg i handen, havsluften kall och klar, och där ligger den – söl, frisläppt från vinterstormarna. Men... är detta din fjära? Har du tillstånd? Lagen vakar, och kanske också grannen med ett vaksamt öga och ett skarpt minne.

I dag kan vi gå in i en hälsokostbutik och köpa torkad dulse i små påsar, vackert paketerad. Men kanske borde det finnas en liten notis i marginalen:

“Använd med respekt – en gång skyddad av Grágás.”

Betydelsen av dulse (Palmaria palmata) på Irland under medeltiden kan du läsa om i detta blogginlägg

Lite recept med rödsallat, dulse, söl (Palmaria palmata)

• Ett gott recept på dillisk champ från Irland. På Irland kallas rödsallat dillisk
• Recept på glasad rödsallat med lök. Väldigt gott till stekt fisk.
• Här ett recept på potatisbullar med rödsallat. Den här tången smakar väldigt gott tillsammans med potatis.

MVH

Joel Magnusson

tusenårig Irländsk dikt om att plocka tång vid ebb

Irländsk dikt om att plocka dillisk / dulse / rödsallat vid stranden – en tusenårig tradition av att njuta tång direkt från Atlantens kust.

Användningen av rödsallat är känd i Irland sedan åtminstone det tolfte århundradet när det nämndes i en dikt som beskriver munkarnas plikter. Denna syssla nämns i fler senare dikter som beskriver munkarnas sysslor. I Sverige kallar vi dulse / dillisk för rödsallat (Palmaria palmata)

(AI genererad bild)

En sådan dikt är "Buain Duileasc" en gammal irländsk dikt som beskriver glädjen i att samla in och konsumera dillisk.

Buain Duileasc

Seal ag buain duilisg do charraig,
seal ag aclaidh,
seal ag tabhairt bhídh do bhoctaibh,
seal i gcaracair.

A while gathering dillisk from the rock,
a while fishing,
a while giving food to the poor,
a while in a cell.

Att äta dillisk – en smak från Irland med tusenåriga rötter

I en tid där "superfoods" och trender dominerar matscenen, är det lätt att glömma att våra förfäder för länge sedan visste hur man levde av naturen – på ett näringsrikt, hållbart och ofta väldigt gott sätt. En av dessa uråldriga råvaror är dillisk, eller dulse som den också kallas, en röd havsalg som i århundraden samlats längs Irlands klippiga Atlantkust.

Men vad många inte vet är att den kanske äldsta skriftliga referensen till att äta tång i Nordeuropa inte kommer från en kokbok eller en vetenskaplig text – utan från poesi.

Buain duilisg – att plocka tång i diktform

Dikten Buain duilisg, vars namn betyder just "att plocka dillisk" på iriska, tros härstamma från tidig medeltid, möjligen så tidigt som 900-talet. Den är ett av de tidigaste bevarade litterära uttrycken för vardagligt liv i det medeltida Irland – där havets gåvor spelade en central roll.

I diktens enkla språk möter vi en beskrivning av en vardagssyssla som var allt annat än trivial: att vandra ner till stranden, samla in den saltmättade röda algen, och låta den torka i vinden innan den avnjuts som föda. Det är inte bara ett livstecken från det förflutna – det är också ett poetiskt fönster in i ett klosterliv där naturen och maten fanns i harmoni.

Dillisk – havets snacks med historia

Dillisk (Palmaria palmata) är inte bara ett historiskt livsmedel – det är också näringsmässigt imponerande. Den är rik på järn, jod, kalium, vitamin B12 och antioxidanter, och innehåller både fibrer och kompletta proteiner. I århundraden har den ätits som snacks direkt från torkställningen, strimlats ner i soppor eller stekts i smör tillsammans med potatis.

Även idag finns dillisk kvar som en viktig del av den irländska matkulturen, särskilt i västra delar som Connemara och Kerry. Samtidigt har tångens comeback i modern hälsokost gett dillisk en ny publik även långt utanför Irlands stränder.

Ett eko från det förflutna

Att läsa Buain duilisg är att inse att våra förfäder inte bara överlevde – de levde. De hittade glädje i enkla sysslor, uppskattade naturens rikedomar och lämnade efter sig poetiska spår av sitt förhållande till världen. I en tid där många söker efter rötter och hållbarhet känns det både trösterikt och inspirerande att denna tusenåriga dikt hyllar något så enkelt som att plocka tång.

Så nästa gång du smakar på dillisk – kanske i en sallad, i en soppa eller som torkat snacks – tänk på att du bokstavligen äter ett stycke kulturhistoria. En mattradition så gammal att den inspirerade poesi långt innan det fanns superfoodtrender.

Ett recept med rödsallat (Palmaria palmata) och potatis från Irland - dillisk champ Ett riktigt gott recept... Notera dock att potatisen ju inte kommit till Irland när dikten skrevs då den introducerades av Sir Walter Raleigh år 1589. Så hur man åt rödsallat på Irland på tusentalet kan man ju bara spekulera i. Iallafall vet inte jag hur man gjorde det.

Hur man fick skörda och inte skörda dulse, söl (Palmaria palmata) på Island på 1200 talet kan du läsa om här

MVH

Joel Magnusson

Dillisk Champ (Palmaria palmata) – En smak av Irlands kust och jord

Dillisk champ - En smak av Irlands kust och jord

I det irländska köket är potatisen inte bara en stapelvara – den är en självklar del av landets historia, kultur och identitet. I generationer har irländarna förlitat sig på denna näringsrika knöl, särskilt under perioder av fattigdom och svält. Potatisens betydelse blev kanske allra tydligast under den stora hungersnöden på 1840-talet, då potatispesten slog hårt mot det irländska folket. Men ur motgångar växte även en stark matkultur fram där enkelhet, smak och lokal förankring står i centrum.

En sådan rätt är champ – ett klassiskt mos gjort på potatis, smör och vårlök. Men i de kustnära delarna av Irland, särskilt i väst, har man i generationer förhöjt champens smak genom att tillsätta dillisk – en torkad rödalg (Palmaria palmata), även känd som rödsallat på svenska. Dillisk har samlats för hand från klippor vid ebb, torkats i solen och använts som både snacks och smaksättare i århundraden.

Denna variant av champ är havets och jordens möte – mineralrik, umamirik och djupt rotad i det irländska kulturarvet.

---

Recept på Dillisk Champ

Ingredienser (4 portioner):

• 800 g mjölig potatis (t.ex. King Edward eller Maris Piper)

• 50 g smör (gärna irländskt :-) )

• 1 dl mjölk eller växtbaserat alternativ

• 2 vårlökar, finhackade

• 2 msk torkad dillisk (Palmaria palmata)

• Salt efter smak

Så här gör du:

1. Förbered dillisken:
   Lägg den torkade dillisken i ljummet vatten i ca 10 minuter för att återhydrera den. Häll av vattnet, klappa torrt och grovhacka.

2. Koka potatisen:
   Skala och koka potatisarna tills de är mjuka. Häll av vattnet och låt ånga av.

3. Värm mjölk och smör:
   Värm mjölken tillsammans med smöret och vårlöken tills allt är varmt men inte kokande.

4. Mosa potatisen:
   Mosa potatisarna grovt och rör ner mjölkblandningen. Tillsätt den hackade dillisken och smaka av med salt.

5. Servera:
   Servera varmt – gärna med en extra klick smör på toppen.

---

Serveringstips

Dillisk champ är fantastiskt som tillbehör till fisk eller stekt svamp, men står också starkt på egna ben som en rustik vegetarisk rätt. Prova att ringla lite rapsolja eller strö över rostad svartkål för extra textur.

Helt klart mitt favorittångrecept...

Lite rolig fakta om rödsallat

• Redan på 1200 talet nedtecknades lagar på Island om vad som gällde när man skördade tång
• Medeltida poem från Irland berättar om plockning av rödsallat

Fler spännande recept med rödsallat

• Ett trevligt recept på glasad rödsallat (Palmaria palmata)
• Potatisbiffar med rödsallat är gott

Ha det gott i köket!

Joel Magnusson

Halländska alger på matbordet. Artikel från 2007 av Joel Magnusson om svensk tång

En av de första artiklarna jag fick publicerad var "Halländska alger på matbordet" redan 2007

Lite kul att kika igenom vad jag gjort för att få oss svenskar att äta tång och alger som växer runt våra svenska kuster. Jag och en god vän startade redan 2006 med att laga mat och ta bilder av svensk tång som mat. Jag sålde även några artiklar varav någon ännu ligger kvar på Hallandsposten. Riktigt roligt!

Länk till artikel i Hallandsposten från 2007 "Halländska alger på matbordet"

MVH

Joel Magnusson

Havssallat - Ulva lactuca - god och vacker

Havssallat - Ulva lactuca

Ulva lactuca, allmänt känd som salladstång eller havssallat, är en grön makroalg inom divisionen Chlorophyta. Den förekommer globalt i tempererade till subtropiska marina miljöer, ofta på klippor, stenar eller andra hårda substrat i det eulittorala och sublittorala zonerna. Den är tunn, genomskinlig och har ett bladlikt thallus som ofta uppträder i löst böljande, rundade former med vågiga kanter.

Cellerna är arrangerade i två lager med ett välutvecklat kloroplastsystem som möjliggör effektiv fotosyntes även vid låga ljusnivåer. Arten är tolerant mot varierande salthalt och återfinns ofta i näringsrika kustmiljöer där den kan ingå i blomningar vid eutrofiering.

Näringsinnehåll per 100 g färsk vikt (cirka-värden):

• Energi: 25–35 kcal

• Protein: 1.5–2.5 g

• Fett: 0.2–0.5 g

• Kolhydrater: 3–6 g

• Fibrer: 1–3 g

• Vitamin A (som β-karoten), vitamin C, vitamin B12 (i mycket små mängder), folat

• Mineraler: Jod (upp till 300 µg), kalcium (70–100 mg), magnesium, järn, zink

Tack vare dess höga halter av mikronäringsämnen och antioxidanter används Ulva lactuca både som livsmedel i vissa kustkulturer och i modern växtbaserad kosthållning, samt i bioteknologiska tillämpningar som bioindikator och gödningsmedel.

Passar perfekt till att använda i någon sallad och är med sin milda och mycket goda smak en utmärkt nybörjaralg.

Recept med havssallat (Ulva lactuca)

• Recept på enkel sallad på morötter och havssallat
• Ett fint recept på en kall lasagne med havssallat

MVH

Joel Magmusson

Rörhinna med lime

Rörhinna med lime – ett enkelt recept på havets grönska på tallriken

Ingredienser:

• 1 tuss färsk rörhinna (Ulva intestinalis)

• Några droppar färskpressad lime

Gör så här:

1. Skölj rörhinnan noggrant i kallt, rent vatten för att avlägsna sand och eventuella småpartiklar.

2. Låt rinna av lätt och lägg upp på en tallrik.

3. Pressa några droppar lime över rörhinnan.

4. Servera direkt som ett friskt och mineralrikt inslag – perfekt som aptitretare eller smakprov direkt från naturens skafferi.

5. Du kan rulla upp den på en gaffel som med pasta när du äter den.

Tips: Rörhinna har en mild, havssalt smak med fin textur. Den passar också bra som topping på sallader eller tillsammans med andra sjögrönsaker.

Citron går lika bra och en doft vitpeppar är heller inte så dumt på.

Fler recept med enkel rörhinna

• Toppa med lite torkad rörhinna för spännande smak
• Recept på hur du lagar ett riktigt gott krispigt snack på enkel rörhinna (Ulva intestinalis)

Hur känner du igen enkel rörhinna (Ulva intestinalis) när du är ute och plockar?

Lycka till!

MVH

Joel Magnusson

Svenska växter - Kryptogamer av Björn Ursing

En bokskatt från 1962: Svenska växter – Kryptogamer av Björn Ursing

En oväntat användbar guide för den som vill utforska svensk tång och alger

Ibland dyker man på en bok som, trots sin ålder, känns överraskande användbar. Björn Ursings klassiker från 1962, Svenska växter – Kryptogamer, är precis en sådan. Med ett nöjt leende bläddrar jag i min egen kopia – bilden här nedan visar ett välbevarat exemplar som följt med på många utflykter längs västkusten.

Boken är en del i serien Svenska växter, och fokuserar på kryptogamer – alltså växter som sprider sig via sporer snarare än frön. Det innebär bland annat alger, lavar, mossor, svampar och ormbunksväxter.

---

Ett guldkorn för den tångintresserade

Det som gör denna bok extra rolig för den som är nyfiken på ätliga alger är att den faktiskt innehåller en hel del om svensk tång. Här beskrivs flera av våra vanligaste brunalger, rödalger och grönalger – inklusive arter som:

• Skräppetare (Saccharina latissima)

• Fingertare (Laminaria digitata)

• Blåstång (Fucus vesiculosus)

• Rödsallat (Palmaria palmata)

Det är ingen modern kokbok eller artskildring i färg, men Björn Ursings text är saklig, tydlig och innehåller precis det man behöver för att börja lära känna tång i fält. Det blir lite som att ha med sig en kunnig botanist på promenaden längs klipporna.

---

Användbar – också idag

Trots att boken har över 60 år på nacken är den förvånansvärt praktisk för artbestämning, särskilt om du är ute efter att hitta svensk tång att äta eller studera. Vill man kombinera gammal kunskap med modern användning (som att laga dashi på fingertare eller göra chips av skräppetare) så ger Ursings bok en bra grund att stå på.

Att läsa hans text väcker också en viss vördnad – här finns en botanisk noggrannhet och respekt för naturen som gör att man själv vill lära mer.

---

Så om du hittar denna bok på ett antikvariat eller i en secondhandbutik – slå till! Det är en botanisk pärlaoch ett utmärkt komplement till mer moderna fälthandböcker och kokböcker med alger.

Lycka till med tångsmakandet!

MVH

Joel Magnusson 

Kennet Lundins bok "Sjömat - den ätbara mångfalden i havet"

Sjömat – Den ätbara mångfalden i havet

Kennet Lundins bok Sjömat från 2022 (ISBN 978-91-89706-67-5) är en inspirerande resa genom havets ätliga skafferi. Kennet tar upp många olika djur som går att äta men som traditionellt inte inmundigas i Sverige. Tagghudingar, kräftdjur (som vanligtvis inte äts i Sverige9, blötdjur, nässeldjur medmera.  Och, naturligtvis finns tång med på ca 10 sidor. Med forskarens skärpa och entusiastens hjärta lyfter Kennet fram den enorma potential som våra svenska tångarter har – både som näringskälla och som klimatsmart mat för framtiden.

Tång är rikt på mineraler, fibrer, antioxidanter och umamismak. I boken får vi lära känna olika sorter som fingertång, socker- och blåstång, och hur dessa kan skördas hållbart längs våra kuster. Lundin beskriver inte bara tångens näringsvärde, utan också dess historia som mat i både Norden och Asien.

"Sjömat" är mer än en faktabok – det är ett väckelsemanifest för den ovanligare blå maten. För alla som är nyfikna på tång som råvara, vare sig det är för att smaksätta en gryta, göra chips eller utveckla helt nya rätter, är boken en värdefull och vacker vägvisare.

Rekommenderas...!

MVH

Joel Magnusson

Fingertare (Laminaria digitata)

Fingertare (Laminaria digitata) – En smakrik och näringsrik tång från svenska vatten

Fingertare (Laminaria digitata) är en av de enklaste brunalgerna i svenska vatten att känna igen. Den växer främst längs västkusten, där den trivs i starkt strömmande och syrerikt vatten på djup mellan 1 och 20 meter. Dess långa, läderartade blad liknar fingrar, vilket har gett den dess namn. På bilden nedan två plantor av fingertare.

Denna tång är inte bara viktig för ekosystemet – den är också en utmärkt råvara i köket. Smaken är mild, umamirik och med en lätt sälta som passar utmärkt i soppor, grytor och sallader. Fingertare kan ätas färsk, torkad eller rostad, och dess naturliga glutaminsyra gör den till en fantastisk smakförstärkare i matlagning. Dock skall man tänka på att inte äta för mycket av den då den innehåller mycket jod.

Näringsmässigt är fingertare ett riktigt kraftpaket. Den innehåller höga halter av jod, kalcium, magnesium och järn, samt fibrer och antioxidanter. Dessutom är den en naturlig källa till alginater, som kan bidra till en bättre mättnadskänsla och maghälsa.

Vill du använda fingertare i matlagningen? Prova att skära tunna strimlor och blanda i en misosoppa, torka den och mala till ett smakrikt pulver, eller marinera den för en spännande sallad. Oavsett hur du tillagar den är fingertare ett smakrikt och näringsrikt tillskott till den svenska tallriken!

Var man hittar fingertare i Sverige kan du hitta på Artdatabankens sida.

Karragenalg (Chondrus crispus)

Kallas ibland även för karragentång i Sverige

Karragenalg (Chondrus crispus), även kallad irländsk mossa, är en rödalg som växer längs Nordatlanten, särskilt vid Europas och Nordamerikas kust. Den har en platt, gaffelformad struktur och varierar i färg från djup rödbrun till lila och grön beroende på växtplats och exponering för ljus.

Denna alg är känd för sitt rika innehåll av bioaktiva ämnen, inklusive mineraler som jod, magnesium och kalcium, samt för sin höga halt av karragenan – en gelébildande fiber med bred användning som förtjockningsmedel i livsmedelsindustrin.

Som livsmedel kan den ätas i torkad form eller kokas till en gelé som används i desserter, soppor och växtbaserade alternativ till gelatin. Den har också fått ökad uppmärksamhet som en ingrediens i moderna hälsokostprodukter.

Vill du utforska havets resurser och lägga till en naturlig ingrediens i din kost? Karragenalg kan vara ett spännande val!

På Artdatabanken kan du läsa mer om karragenalg och dess förekomst i Sverige. På den sidan finns det även lite mer bilder.